Idag är den 5 år sedan jag fick hemma min lilla bäbis Kiwi. Otränad och omusklad men ändå väldigt fin i kroppen. Under dessa fem år har vi gått igenom mycket. Både roligt och sorliga saker. Det sitsa två åren har det bara bestått av skodor nästintills.

när jag fick hem Kiwi så började jag om från början med honom. Vi tränade mycket för att få upp kondis och bra grundmuskler för att kunna utveckla oss. Vi fick börja om med allt innom dressyr och en del i hoppningen.

Vi fick även veta i början hatt han hade en utläkt skada i sina bakben alltså en spattskada. Men han har klarat sig bra från att inte få tillbka det eller så. Det enda var när han stod i ett stall där hagarna bestod av lera mer eller mindra då hade han lite problem med bakkärran men det repparerade vi ganska så snart.

Vi har haft en del olyckor inblandat, inget allvarligt mer än den gången då han precis nyss hade kommit och jag flög av i skogen. Bröt tummen och skadade höften rätt bra. Men repparerade mig fort och var igång igen. Annars har det bara vart små saker. Men alrid att han menat något illa.

Vi fick upp jätte fina muskler och jätte bra kondis sommaren 2009 då allt gick som bäst. Då vi verkligen var i toppform. På tränings lägret vi var på var tränarna Magdalena och Karin förvånade över hur duktig du hade blivit. Vi kom runt en bana på över 110 - 115 cm. Du var så glad, även ute på träningen med alla glädje skutt och språng. Dressyren gick klockrent för oss, formen och allt var toppen.

Vi började sedan att träna i hoppspecialen 2010. Där gick det lite knackit i början men juh mer vi försökte och kämpade på så gick det bara bättre och bättre. Allt var så underbar och kändes så bra.

Sen kom Februari 2011 det var då du fick din senskada. Allt var så jobbigt, jag trodde inte att du skulle klara det utan att det var slutet. Men dom gjorde allt dom kunde på Skara hästsjukhus för att hjälpa dig. Efter ca 1½ på Skara hästsjukhus fick du äntligen komma hem. Vi var hemma och du fick gå på smärtstillande och antibiotika. Vi var i Skara på flera återbesök, 1 gång varje eller om det var varannan månad för att hålla koll så att det läkte rätt. Vi fick lägga om såret varannan dag. SOmaren började närma sig och det var då vi kunde börja jobba lite frammt igen med små uteritter i skritt och ytterst lite trav. Vi kämpade på framåt och långsamt för att inget skulle hända med skadan. Vi kom en bit frammåt och allt gick toppen.

Men sedan i sommras nu 2012 fick vi reda på att du har känningar i ryggen. Så blev special ridning  och ny sadel. Nu letar vi dael och så för fullt. Nu i snart ca 2 månader har du vart halt till och från men ändå svullen varje dag i ditt vänster framben. (senskadadebenet).

Nu väntar vi bra på vad dom kommer säga på Skara hästsjukhus.

Vågar inte hoppas på något. Vill bara att du ska bli bra min lilla bäbis ! Du har fått mig att kämpa, att inse vad du verkligen betyder. Du har en stor plat i mitt hjärta <3! Alltd funnit för mig när man känner sig nere, alltid på myshumör. Kärleken är obeskrivlig till dig <3!

Jag älskar dig Kiwi bus <3!

Bäbis <3 (120 cm, långt över ;) ),